Magdalena Kowalczyk: ”Det finns inget självändamål att befinna sig i gymmiljö 90 minuter per dag”

Hur ser du på träning?
Daglıg fysik aktivitet är det enda rimliga sättet att må bra. Vi är inte byggda för det stillasittande liv vi skaffat oss. Jag bli seriöst tjurig om jag är frisk och inte rört på mig på ett par dagar, kommit upp i puls eller svettas ordentligt. Då skaver det inne i min kropp. Lite som att jag har en mental sticka i fingret. Något är fel.

Träning är ett så vitt begrepp. Jag anser att man ska använda kroppen för det den är till för, nämligen fysisk aktivitet.

 

När upptäckte du träningen?
Jag vet inte. Jag har alltid rört på. Alltid. Jag är inte uppfostrad att sitta sitt och spela datorspel. Det fanns inte på världskartan i min familj. Vi var ute och lekte på gården.

Min pappa är sportig men det handlar inte om intresse för sport. Vi var alltid igång. Vi var utomhus mycket. Jagade varandra. Det var självklart.

Kom det naturligt eller var det dina föredrar som schasade ut er på gården?
Förmodligen utschasad. Jag har aldrig tänkt på det. Men så var det nog.

Jag var ju biblioteksbarn som ung. Som femåring tvingade jag mina kamrater att lyssna på min högläsning av texten på mjölkpaketet. När jag var hos vänner tyckte de att jag var tråkig för jag ville alltid kolla i deras serietidningar. Det ena behöver inte utesluta det andra.

I Warszawa under millenieskiftet så fanns ingen infrastruktur för träningen. Jag kommer ihåg att jag joggade i den stora parken i universitetsområdet och folk tittade på mig och undrade på riktigt vad jag höll på mig

Vad är begreppen träning, vad är det för uttryck egentligen? Nu har det blivit ett ”koncept” för att kommersialisera produkter, kost osv. Man säljer idéer till människor som gillar att se sig själva som tränande människor. Men jag hävdar att det alltid varit så. Att använda sin kropp till fysisk aktivitet är det ”normala”. Det sunda. Om alternativet är stillasittande så är det just det som är anomalin. Utan att försöka imponera på folk, det är faktiskt så jag alltid har sett på det. Så som det borde vara.

 

Har du alltid lyckats leva så? Jag tänker att träningsdippar kommer och går.
Ja, jag tror faktiskt det. Fysisk aktivitet har alltid varit förknippat med sociala aktivitet för mig. När jag dansade i grundskolan så hade jag min kompisklick i dansen. När jag pluggade på Handels så sprang jag mellan föreläsningarna till Sats Odenplan och tränade med kompisar. Sen i thaiboxningen så har mitt team där varit min andra familj, de är ju mina ”boys”. Går jag till Allstar och tränar nu så är det alltid några som hejar och säger ”Hej Magda, hur är läget?”.

Jag och min kompis Lukas springer alltid intervaller på söndagar. När det är sommarhalvåret är det Hammarbybacken som gäller. Är det vinter så kör vi någon uppvärmd trappa. Men vi springer intervaller varje söndag förmiddag. Året om. Inga undantag

Varje lördag har jag en gubbklubb. Då tränar vi ihop på Allstar tillsammans. Ingen av oss är i toppform men det är inte det intressanta. Utan det handlar om att mötas. Att mötas och garva ihop samtidigt som vi svettas.

Träningslokaler är som mitt fritids eller ett café. Men istället för att vi har ett samtal över en kaffe så har vi samtal efter woden. Ett sätt att umgås på för mig.

Jag träffade till exempel precis min väninna Pingis. Hon och jag kan absolut gå ut och äta middag men vi är bägge båda väldigt upptagna. Båda prioriterar dock fysisk aktivitet väldigt högt upp på våra agendor. Så när vi väl ses så ser vi till att ses i samband med just träning.

Hur ser dina träningsvanor ut idag?
Jag tränar sex dagar i veckan. Jag har vissa stående dagar. Jag och min kompis Lukas springer alltid intervaller på söndagar. När det är sommarhalvåret är det Hammarbybacken som gäller. Är det vinter så kör vi någon uppvärmd trappa. Men vi springer intervaller varje söndag förmiddag. Året om. Inga undantag.

På en vecka blir det 1-2 konditionspass, sprint eller distans, 1-2 pass modifierad (pga stel som ett skåp) Crossfit och 1-2 pass thaiboxning. Går jag till exempel till Metropolis gym så blir det något mishmash. Så då kör jag typ någon cirkel. Jag är inte road av maxlyft. Jag vill ha action i träningen. Så fler reps och gärna mjölksyreträning.

Jag har lärt mig att jag måste underhålla min kropp. Det är värt mig att ta hårdhänt massage. Det är värt att ibland låta bli att pressa sina muskler, låta de vila. Det är inte kvantitet som gäller för att bli starkast och snabbast

Jag dubblar sällan på en dag. Jag vill ha en jämn endofrindos. Det finns så mycket annat som är kul! Det finns inget självändamål att befinna sig i gymmiljö 90 minuter per dag.

Har dina träningsvanor förändrats genom åren?
Det beror ju på vilken nivå du är på. Om du har en prestation framför dig du ska formtopp till så var jag uppe i 10-11 pass i veckan. Men då ser ju livet helt annat ut. Då måste du parkera andra behov. Men det är mer en lucka i livet, ett undantag.

Jag bli seriöst tjurig om jag är frisk och inte rört på mig på ett par dagar, kommit upp i puls eller svettas ordentligt. Då skaver det inne i min kropp. Lite som att jag har en mental sticka i fingret

Har du haft några längre perioder där du inte tränat?
Jag var på utbyte till Warszawa under någon av mina terminer på Handels. Jag tänkte jag skulle utforska mina polska rötter. Detta var nog hösten 1999. I Warszawa under millenieskiftet så fanns ingen infrastruktur för träningen. Jag kommer ihåg att jag joggade i den stora parken i universitetsområdet och folk tittade på mig och undrade på riktigt vad jag höll på mig. Det fanns inga gym. Det blev kallt, så jag kunde inte springa i parken.
Jag bodde i ett studentrum som var minimalt. Jag mådde inte så bra då. Om jag mådde sämre för att jag inte tränade eller att jag tappade träningen på pga att jag mådde dåligt vet jag inte.

Jag tror jag tappar träningen när jag inte har det ”sociala draget”.

 

Var det skönt med den där pausen från träningen i Warszawa?
Nä, det var det inte. Det var ju halva livet sedan så jag minns inte exakt. Sedan så tänkte jag inte i de banorna då. Jag var inte så reflekterade.

Om jag blickar bakåt nu så vet jag att det inte var bra för mig. Det var inte nyttigt. Jag blir trögare av stillasittande. Hjärnan snurrar långsammare. Jag var inte på topp då.

Jag minns frustrationen i att jag gick runt och frågade, letandes efter gym. Och sedan resignationen inför det. Nä, det var inte bra.

Jag undviker att titta på sport. Är helt ointresserad av titta på idrottsevenemang på tv. Varför titta på andra när man kan göra det själv?

Någon träning du avstår?
Jag undviker de flesta bollsporter. Är dessutom helt ointresserad av klättring. Jag är oteknisk och dessutom rädd för höjder. Det är en puls jag inte vill ha.

Jag är inte heller road av simning för jag är så dålig på det. Jag vet ju inte hur man crawlar! När jag inte kan något är det svårt prestera på en skön pulshöjande nivå och då är det lättare att ”plocka lågt hängande frukt”.

Jag skulle vilja spela mera padel! Det är så kul. Kanske för att det sociala tar en så stor del. Jag har spelat padel och varit helt färdig men ändå tänkt ”mera, mera, mera”. Det är endast kampsport som tidigare varit så för mig. Det är så roligt! Då tänker jag inte på vad jag gör med min kropp utan det bara händer. Det är bara glatt. Som lek!

Jag undviker att titta på sport. Är helt ointresserad av titta på idrottsevenemang på tv. Varför titta på andra när man kan göra det själv?

 

Vad är det senaste du lärt dig generellt om träning?
Jag har lärt mig att jag måste underhålla min kropp. Det är värt mig att ta hårdhänt massage. Det är värt att ibland låta bli att pressa sina muskler, låta de vila. Det är inte kvantitet som gäller för att bli starkast och snabbast.

Det är nog tvångsmässigt med åldern, skulle jag tro. Min polett trillade ned i vintras för mig. Jag har börjat ta tag i skavanker jag dragit på mig, speciellt de från tiden med Gladiatorerna. Min kropp har varit sned. Nu har jag investerat att ta tag i grundläggande problem så var det värt det.

Vad är det senaste du lärt dig om din fysiska styrka?
För varje år som går får jag jobba hårdare för att behålla samma grundnivå. Jag har alltid tagit en ganska obehindrad kropp för givet, i termer av att lyfta vissa saker, springa i ett visst tempo. Det är inget att ta som självklart.

Ibland finns inte alternativet att ge upp. Att ställa sig i ett hörn, gråta och tycka synd om sig själv. Ibland är det jävligt jobbigt och det gör ont

Nu är jag jätteförkyld och inte bara att jag inte kunnat springa på en vecka utan även har en massa baciller i kroppen, så vet jag att jag kommer börja på minus. Igen. Det är surt som fan. Men orkar inte pitcha om det, ingen vill lyssna, haha!

Vad är det senaste du lärt dig om din mentala styrka?
Jag har ju varit elitatlet och pensionerad mig för snart tio år sedan. Nu i rollen som programledare för Lyxfällan så kan jag förmedla det jag samlat på mig och lära ut till andra. Det som varit självklart för mig i min idrottskarriär har varit helt främmande för andra.

Ibland finns inte alternativet att ge upp. Att ställa sig i ett hörn, gråta och tycka synd om sig själv. Ibland är det jävligt jobbigt och det gör ont. Det är besvärligt och man hellre skulle vilja göra något annat. Men, det är inte ett alternativ i dessa fall. Utan du ska igenom det, vad det nu är – och när du kommer ut på andra sidan då växer du fem centimeter. Blir stolt över dig själv och tillfreds med upplevelsen.

Men det ligger så nära för många att inte pressa sig själva. Att vända inför hinder. ”När något känns jobbigt är det bättre att låta bli”. Nej! Så funkar det inte.

Detta är ingen ny insikt för mig själv men jag har märkt att det är förändrade för många människor jag träffar. Jag har fått höra ”Tack för att du var hård mot mig”, Tack för at du drev på mig”. När jag bara varit på ett sätt som är självklart för mig. Det är inga nyheter jag säger till dessa personer. De har ju själva vetat länge hur det står till men sanningen har varit lite jobbig och obekväm. Så då har de istället valt gräva huvudet längre ner i sanden. Struntat i att öppna räkningar.

Jag pratade om detta för ett tag sedan med min kompis Tove. Jag beskrev att jag tyckte det var svårt komma in och vara så hård och bestämd mot dessa människor jag inte känner. Jag har det inte i mig, jag vill bara krama dom, sa jag. Då svarade min fina vän; ”tänk att du är deras sekond från thaiboxningen som står i ringhörnan och de är uppe i ringen och går en match. De vill inte att du då ska fråga ”är det lite jobbigt nu, ska vi ge upp?”. Du behöver något som ger dig skarpa och tydliga instruktioner ”det här är vad du behöver göra nu”.

Det är kärlek och omtanke för mig. Att ge dig något du behöver, inte vad du vill höra. Det är en insikt om coaching-rollen.

Vad inspirerar dig?
Människor. Samtal med personer. Mina vänner.
Andra människor som skaffar njutbara liv. Människor som trivs.

Inte de som är fast i tråkiga liv där de inte är tillfreds.

Daglıg fysik aktivitet är det enda rimliga sättet att må bra. Vi är inte byggda för det stillasittande liv vi skaffat oss

Hur tänker du kring återhämtning?
Så länge man äter allsidigt och unnar sig hårdhänt massage så tror jag kroppen löser mycket själv.

Dessutom, du behöver inte kosttillskott. Det är oerhört få som behöver kosttillskott.

Kan inte kosttillskott ha en placebo-effekt? Att de tänker ”nu har jag köpt detta så nu måste jag träna”.
Eller så har det exakt motsatt effekt. Att det tänker ”nu har jag köpt detta så då behöver jag inte träna”. Hur många finns det inte som köper pulsklocka, nya skor och snabba kläder för de ska springa Midnattsloppet?

Men vissa kanske behöver en ”trigger”, en motivator?
Ja, absolut! Alla ska göra det som funkar för dom själva. Men jag tror inte så många behöver detta, att de kommer prestera bättre att alla dessa attribut. Visst, lura dig till något som får dig att trivas men det är ingen som verkligen behöver – om du inte är elitatlet men det är en annan diskussion.

Slutligen, något tips du vill ge den som vill komma igång med sin träning?
Ja! Appen Weekly Calendar. Helt klart värt nio kronor eller vad den nu kostar. Där planerar du innan att pass du ska göra på en vecko. Mitt tips är att färgkoda dina träningspass i appen.
Detta för mig sig två fördel. För det första planeras träningen in. Och sedan kan du se, med blotta ögat, hur mycket av just träningsfärg du har på en vecka. Det funkar för mig!